Vecka 18: 80,7 kg

Äntligen ett litet resultat. Okej ett väldigt litet sådant men åt rätt håll i alla fall. Huvudsaken är att jag fått en ny boost av motivation. Botnialöpet närmar sig och det är helt klart nödvändigt att jag tränar lite löpning innan dess och det har jag börjat göra.

För några veckor sedan kom det mail från Nokia Sports Tracker att de tänkte sluta med sitt program men istället skulle ett annat företag fortsätta med det, lyckligtvis fortfarande gratis. Men det positiva är att det är mycket snyggare nu! Både på telefonen och på webben. Rekommenderas! Men då krävs ju att man har en kompatibel telefon och en gps-mottagare. En extern sådan via Bluetooth fungerar också för det är så jag kör.

Vecka 17: 81,0 kg

Nä men nu får jag väl ändå ge mig! Eller tvärtom menar jag ju egentligen... Jag följer exakt samma trend som ifjol, helt mot min vilja. Bara vardagen börjar rulla på i sitt normala tempo ska både spinningpass, joggningturer och jobbpendling prickas in. Så det så! Lugnet före storm(lyktan)...

Nykarlebyloppet

Med min nya begagnade cykel följde det med ett par skor som är lite mindre än mina gamla skor men jag valde ändå att ta dem. Det kan ha kostat mig 11 minuter men det är i och för sig bara spekulationer och eventuellt en dålig bortförklaring...

Nåja, hur som helst hade jag lite problem att få fast ena skon efter starten. Jag är van med SPD och inte SPD-SL och det gjorde att jag hamnade aningen efter. Jag cyklade ikapp några men de höll ett rätt lågt tempo så jag tyckte det var läge att köra ikapp nästa klunga men det visade sig vara lättare sagt än gjort. När jag vid Andra Sjön fortfarande inte lyckats och en massa energi gått förlorad var det bara att fortsätta i den bakre klungan som med facit i hand hade riktigt lagom hastighet...

Loppet rullade på bra men vid ungefär 45 km började det bli tungt och vid 50 km var jag tvungen att släppa min klungan vilket lämnade mig ensam med vindarna och det gick tungt och långsamt...

Vid det här laget hade fötterna svällt lite vilket gjorde skorna olidligt små. Det var riktigt plågsamt att trampa. Mina 1,5 liter vatten tog slut i Munsala och jag var fem före att stanna vid kiosken och köpa något men moppepojksskaran utanför gjorde att jag trampade på. Jag var inte alls sugen på att träffa någon av mina elever mitt i smärtan. Till min stora lättnad kom det plötsligt en saftkontroll bara en stund senare där jag fyllde min ena flaska.

Då det var ungefär 5 km kvar så kom ÄNTLIGEN en klunga med lagom hastighet ikapp mig och jag lyckades haka på. Hastigheten steg från ungefär 26 km/h till 35-40 km/h och jag kom i mål på 2.28.21, 11 minuter efter klungan jag var tvungen att släppa, eventuellt för att jag tog ut mig i starten.

Så även detta lopp lärde jag mig någonting. Men det är ju bra att ha en förbättringsbar tid tills nästa år.

Vecka 16: 80,4 kg

Vikten stampar nästan på stället men vad gör det när nya hojen har kommit hem! Ska bli så kul att testa den på Nykarlebyloppet imorgon!

Jag köpte den begagnad av en på Fredrikshof:s hemsida. Det finns fina grejer där! Några skrapmärken har den efter en liten vurpa men det visste jag om. Det blir en kort text den här gången för nu ska jag sätta dit en ny styrlinda inför morgondagen!

Vecka 15: 80,5 kg

Jag tycker jag kämpade på rätt bra för att släta ut förra veckans "fluke" men det lyckades inte riktigt i alla fall. Av någon anledning går det inte lika enkelt för tillfället. Och det är just nu jag måste passa mig! Förra sommaren gick det strålande fint i 14 veckor men sen pang vid 15:onde veckan började vikten långsamt gå upp, kilo efter kilo... Och gissa vad det är för vecka nu? Jo vecka 15. Från tidigare erfarenheter kan jag också säga att det är ungefär så här länge jag brukar orka hålla på, sedan brukar det rinna ut i sanden. Men inte den här gången, det måste väl ändå vara jag som bestämmer? Dessutom känner jag mig riktigt motiverad. Jag SKA under 80-strecket igen till nästa vecka.

Den gångna veckan har motionsformen mest bestått av joggingturer med syskonvagnen på bilden. Det funkar rätt bra men om någon har en extra Chariot Cougar 2 med:

- Strolling kit
- Jogging kit
- Bicycle trailer kit
- Hiking kit
- Walking kit
- Cross-country ski kit

...som ni vill ge bort av någon anledning så säg bara till så hittar den ett fint hem här.

Botniacyklingen

I brist på bild från Botniacyklingen (förutom två riktigt dåliga telefonbilder) så tar jag en bild från vårt Ähtäribesök i söndags.

Ja Botniacyklingen ja...hmmm... Det gick ju inte riktigt som jag hade tänkt men jag lärde mig en läxa!

Dagen började med att jag åt en halvslarvig frukost och sedan körde jag till Vörå i hopp om att köpa lite bars och gel där att ha med under tävlingen. Jag hade för mig att de brukade sälja sånt men se det verkade de inte göra... Så det enda jag hade med mig var en liten müslibar...

Starten gick och vägen ut till riksåttan gick i våldsam fart, runt 45-50 km/h. Det blåste medvind och alla var taggade. Jag startade för första gången i tävlingsklassen och det kommer jag nog att göra i framtiden också för jag passade trots allt rätt bra in där. Tävlingsklassen är indelad i en A och B-grupp. Har man tidigare cyklat under 3h så får man ställa upp i A-gruppen men det är ju helt klart B-gruppen jag hör hemma i, än så länge i alla fall.

Sen rullade det på bra, ibland var det tyngre men överlag hängde jag med fint i den stora klunga jag åkte i. Nånstans efter Kvevlax (halva sträckan) så plockade jag fram min müslibar för jag kände att det nog började bli dags med ett litet energitillskott. Oj va god den var! Men så tappade jag halva... Ack och ve! Och så vid 75 km så var det stopp, tvärstopp... Jag försökte och försökte hänga med i klungan men till sist var jag tvungen att släppa den, och då cyklade jag där ensam i motvinden och hade stora problem att hålla ens 20 km/h. Jag visste faktiskt inte ens om jag skulle kunna ta mig till mål, all energi var plötsligt slut.

Nå jag lyckades ta mig ungefär 12 km till nästa vätskekontroll (jag brukar hoppa över dem) och där åt jag SEX bananer! Dessutom två energibullar och massor med saltgurka. Och så fyllde jag på båda flaskorna. Efter det här så svängde vägen och det blev medvind istället och efter några minuter så började energin återvända. Sist och slutligen så cyklade jag de sista 20 km i ungefär 35 km/h, jag kände mig helt normal igen.

Så, nu gick jag alltså in i den berömda väggen och jag är riktigt glad att ha prövat på det. Däremot gick ju mitt försök att komma under 3 h åt pipan men med hjälp av mellantiden och de andras sluttider har jag räknat ut att jag ändå skulle ha missat det med några minuter ifall jag hade haft med mig något ätbart så det behöver jag inte harma mig så mycket över. Det var överlag ganska dåliga tider i år på grund av vädret så nästa år tror jag absolut det ska lyckas!